Bloggen om kroppskomplex

varför fick jag detta? En fråga jag ställer mig själv varje kväll, och hur ofta jag än ställer mig själv den frågan så får jag aldrig något svar tillbaka, för jag vet inte, där finns så många olika anledningar till varför jag har utvecklat en ätstörning, jag kan bara inte sätta orden på dem.

men varför ska det då vara så svårt att bli fri?

varför ska det vara så svårt att bli frisk?

varför varför varför?

här idag just nu när jag sitter här och skriver mitt första inlägg, så är jag på dagvården på resund behandling, jag har precis ätit en god frukost och druckit en god kopp kaffe. och vädret är är ju inte att klaga på. Så himla skönt.

solen skiner, blommorna blommar ut, folk går sommarklädda, och njuter av vad livet har att ge.

jag önskade att jag också kunde njuta av vad livet har att ge mig, här och nu.

men jag kan inte det, för jag är inte där än.

jag har inte munnst släppa ätstörningen, rädslan är för stor, jag menar jag vet inte vem jag skulle vars utan den.

jag hade möte igår med min behandlare, allt gick bra tills det kom som en käft smäll, då hon tyckte att jsg inte var redo att bege mig ut i arbetslivet ännu, att jsg borde vaga här och satsa på att bli fullt frisk, jag håller med henne, jag är inte frisk, jag vill bli frisk men jag är inte det.

jag jobbar jusT nu 25%, något hon vill att jag ska sluta med, jag håller med henne, jag vill stanna här och bli frisk, jag vill stanna här tills jag kan dricka ett helt glas vatten utan att få ångest över det. För hur rimligt är det att vara rädd för vatten? Det är inte ett dugg rimligt, oh bara där får jag på svart och vitt att jag är långt ifrån frisk.

fysiskt sätt mår jag sådär men psykiskt mår jag skit.

så mycket tankar, dömande, förnedrande, obehagliga tankar kretsar runt varje dag.

om hur, när, var.

om hopplöshet, att jag inte duger som den jag är.

om att livet kan vata så outhärdligt, tanken på att livet borde få ett slut, att det inte längre finns en mening.

om att jag är betydelselös,värdelös.

och så mycket mer.

jag vill ta denna chansen, jag får den och jag vill ta emot den men allt jag kan tänka på är vad alla andra kommer tycka och tänka om mig. 

varför ska jag bry mig så mycket om vad alla andra tycker och tänker? Varför kan jag inte bara göra detta för mig? Varför måste jag göra det som alla andra förväntar sig ifrån mig?

varför varför varför?

jag vet inte. Jag vet bara att jag inte är redo.

och jag vet att detta får ta den tid som det krävs för att allt ska bli bra igen.🦋